Vi håller på med ett hemligt projekt och därav få inlägg.
Jag skulle kunna skriva massor om vårt projekt, men som sagt det är hemligt ett tag till!
Förövrigt försöker vi få någon ordning i trädgården, vi flyttar jordhögar som blivit liggandes sen vi både dränerade om och grävde vatten och avlopp. Sen ska potatislandet fräsas, det ska sås gräsmatta, gärdesgården måste lagas och ev flyttas så vi får mer gräsmatta (att klippa) för barnen att leka på, huset ska målas, den "nya" trappan oljas, tralldäcket oljas och målas.....!
Sen är det ungefär tusen saker till att fixa, men vad sjutton så länge man tycker det är kul så!
tisdag 31 maj 2011
torsdag 26 maj 2011
Det blev plötsligt väldigt tyst
Published with Blogger-droid v1.6.8
onsdag 25 maj 2011
En vecka har gått
För en vecka sen så satt vi på akuten i Mora och hade fruktansvärt mycket blandade känslor. Vi var chockade, ledsna och arga. Det kändes som om klockan stannat och minuterna var längre än längst.
Jag tog barnen och mötte upp Olle vid Granngården efter att han slutat jobbet. När vi var klara så åkte O för att köpa pizza och jag och barnen skulle åka hem så länge. Vi får stanna vid järnvägsövergången och invänta ett tåg och medan vi står där så ser jag en brandbil som står tvärs över riks70. Jag frågar Isabelle om hon ser brandbilen men det gör hon inte, sen tittar jag åt vänster och ser en massa blåljus från ambulanser, poliser och brandbilar. Jag var helt säker på att dom krockat i Statoilkorsningen, för det händer ju ibland. Eftersom Isabelle inte kunde se brandbilen så tänker jag att jag kan stanna vid parkeringen till Limsjön så vi kan gå ur och hon får titta på brandbilen. Men när jag svänger in där får jag se min systers bil stå parkerad där. Vi hade bestämt bara någon timme innan detta att vi inte skulle gå runt Limsjön den dagen. Jag tar ut Isabelle ur bilen, låter Lovisa sitta kvar och vi går några meter bort så hon kunde se bättre. Då får jag se att det ligger en bil nere på gångvägen och får en sån obehaglig magkänsla att jag tror jag ska svimma. Tar upp telefonen och ringer min syster och efter ett par signaler svarar och jag hör direkt att något är fel. Jag får panik och säger "Annelie var är du?Vad har hänt?Är du med i olyckan?" Det enda hon säger är "Jag tränar, jag ligger här och tränar" Efter någon minut eller kanske sekund får jag prata med en kille som jag tror kom från ambulansen som berättar att hon på något sätt blivit påkörd av en bil, men dom vet inte hur.
Min instinkt var att springa dit, men vad skulle jag göra jag höll Isabelle i handen och hade Lovisa i bilen? Han säger åt mig att ringa mamma och pappa, packa lite saker åt Annelie och komma efter till Mora.
Jag ringer det samtal som man absolut inte vill ha.
I Mora säger personalen i luckan på akuten sa att Annelie låg i akutrum två, vi halv sprang dit och det vi möttes av var ett tomt rum men massa gräs på golvet. Hon var uppe på röntgen, vi sprang titt som tätt till rum två för att titta om hon hade kommit tillbaka från röntgen men det var en evighets väntan. På den tiden hann man tänka fruktansvärt mycket, kommer hon att dö?Tänk om hon blir förlamad?Hur ser hon ut? Det tog evigheter (kändes det som) innan det äntligen kom en personal och tala om att hon nu låg på IVA och vi fick gå in till henne.
När vi kommer in till Annelie ligger hon fastspänd från topp till tå, det rinner blod från ett väldigt fult sår i pannan. Det är sladdar till ekg, dropp och en massa andra apparater. Det pratas om att hon eventuellt ska flyttas till Uppsala och Akademiska beroende på vad röntgenbilderna visar.
Inte nog med att det är ett fruktansvärt trauma att någon i ens familj råkar ut för en olycka, det är snutt på lika traumatiskt att personalen inte talar om något. Man känner sig så utlämnad och ensam. Tack och lov så slapp hon åka till Uppsala för dom bedömde att blödningen inuti hjärnan inte var så omfattande att Akademiska behövde ha henne där.
Sakta men säkert blir hon mer och mer vaken, efter tre dygn på IVA fick hon komma till en annan avdelning. Nu är hon hemma, hon är mörbultat och har ont i huvudet MEN hon lever och hon hade änglavakt. Det finns inte ord för hur glada och tacksamma vi är att hon lever!
Det är ofattbart vad tid kan kännas lång. Dom tre dygn hon låg på IVA kändes som tre månader om inte ännu mer. Det är också ofattbart vad situationer kan göra med en, jag kan inte tänka klart, jag glömmer saker och jag vet ibland inte ens vad jag har gjort. Min hjärna hänger inte med men det är inte så konstigt med tanke på att den har en sån stor sak att bearbeta.
Jag kan också tillägga att jag vet att det är ett vansinne att stanna och visa en treåring en massa brandbilar. ambulanser m.m och i "vanliga" fall hade jag inte gjort det. Men det måste ha varit det undermedvetna som gjorde att jag drogs till att göra det.
Till sist vill jag tacka alla som har hört av sig och brytt sig om oss och hur det går för Annelie, tack!
Jag tog barnen och mötte upp Olle vid Granngården efter att han slutat jobbet. När vi var klara så åkte O för att köpa pizza och jag och barnen skulle åka hem så länge. Vi får stanna vid järnvägsövergången och invänta ett tåg och medan vi står där så ser jag en brandbil som står tvärs över riks70. Jag frågar Isabelle om hon ser brandbilen men det gör hon inte, sen tittar jag åt vänster och ser en massa blåljus från ambulanser, poliser och brandbilar. Jag var helt säker på att dom krockat i Statoilkorsningen, för det händer ju ibland. Eftersom Isabelle inte kunde se brandbilen så tänker jag att jag kan stanna vid parkeringen till Limsjön så vi kan gå ur och hon får titta på brandbilen. Men när jag svänger in där får jag se min systers bil stå parkerad där. Vi hade bestämt bara någon timme innan detta att vi inte skulle gå runt Limsjön den dagen. Jag tar ut Isabelle ur bilen, låter Lovisa sitta kvar och vi går några meter bort så hon kunde se bättre. Då får jag se att det ligger en bil nere på gångvägen och får en sån obehaglig magkänsla att jag tror jag ska svimma. Tar upp telefonen och ringer min syster och efter ett par signaler svarar och jag hör direkt att något är fel. Jag får panik och säger "Annelie var är du?Vad har hänt?Är du med i olyckan?" Det enda hon säger är "Jag tränar, jag ligger här och tränar" Efter någon minut eller kanske sekund får jag prata med en kille som jag tror kom från ambulansen som berättar att hon på något sätt blivit påkörd av en bil, men dom vet inte hur.
Min instinkt var att springa dit, men vad skulle jag göra jag höll Isabelle i handen och hade Lovisa i bilen? Han säger åt mig att ringa mamma och pappa, packa lite saker åt Annelie och komma efter till Mora.
Jag ringer det samtal som man absolut inte vill ha.
I Mora säger personalen i luckan på akuten sa att Annelie låg i akutrum två, vi halv sprang dit och det vi möttes av var ett tomt rum men massa gräs på golvet. Hon var uppe på röntgen, vi sprang titt som tätt till rum två för att titta om hon hade kommit tillbaka från röntgen men det var en evighets väntan. På den tiden hann man tänka fruktansvärt mycket, kommer hon att dö?Tänk om hon blir förlamad?Hur ser hon ut? Det tog evigheter (kändes det som) innan det äntligen kom en personal och tala om att hon nu låg på IVA och vi fick gå in till henne.
När vi kommer in till Annelie ligger hon fastspänd från topp till tå, det rinner blod från ett väldigt fult sår i pannan. Det är sladdar till ekg, dropp och en massa andra apparater. Det pratas om att hon eventuellt ska flyttas till Uppsala och Akademiska beroende på vad röntgenbilderna visar.
Inte nog med att det är ett fruktansvärt trauma att någon i ens familj råkar ut för en olycka, det är snutt på lika traumatiskt att personalen inte talar om något. Man känner sig så utlämnad och ensam. Tack och lov så slapp hon åka till Uppsala för dom bedömde att blödningen inuti hjärnan inte var så omfattande att Akademiska behövde ha henne där.
Sakta men säkert blir hon mer och mer vaken, efter tre dygn på IVA fick hon komma till en annan avdelning. Nu är hon hemma, hon är mörbultat och har ont i huvudet MEN hon lever och hon hade änglavakt. Det finns inte ord för hur glada och tacksamma vi är att hon lever!
Det är ofattbart vad tid kan kännas lång. Dom tre dygn hon låg på IVA kändes som tre månader om inte ännu mer. Det är också ofattbart vad situationer kan göra med en, jag kan inte tänka klart, jag glömmer saker och jag vet ibland inte ens vad jag har gjort. Min hjärna hänger inte med men det är inte så konstigt med tanke på att den har en sån stor sak att bearbeta.
Jag kan också tillägga att jag vet att det är ett vansinne att stanna och visa en treåring en massa brandbilar. ambulanser m.m och i "vanliga" fall hade jag inte gjort det. Men det måste ha varit det undermedvetna som gjorde att jag drogs till att göra det.
Till sist vill jag tacka alla som har hört av sig och brytt sig om oss och hur det går för Annelie, tack!
söndag 22 maj 2011
Rädd
Jag är rädd för allting. Jag är rädd för att gå ut,åka bil,för hur det kunde ha gått,för att dö, för bilar, för vägar....och mycket annat.
Jag har ont i hjärtat, det känns som om pulsådern ska gå av, jag fryser, jag är glad, jag är ledsen.
Men framför allt är jag evigt tacksam för att min syster lever!
Lev livet som DU vill, gör det DU drömmer om att göra för du vet aldrig när det kan vara försent!
Jag har ont i hjärtat, det känns som om pulsådern ska gå av, jag fryser, jag är glad, jag är ledsen.
Men framför allt är jag evigt tacksam för att min syster lever!
Lev livet som DU vill, gör det DU drömmer om att göra för du vet aldrig när det kan vara försent!
fredag 20 maj 2011
Lever i en mardröm
Det kunde ha varit vem som helst men det var inte vem som helst.Det var MIN SYSTER som vart påkörd av bilen som voltade av riksväg 70 i onsdags.Så av naturliga skäl kommer det inte bli mycket inlägg här då jag tillbringar så mycket tid jag bara kan på IVA.
Voltande bil träffade joggare (Falu Kuriren 19/5 -2011)
Voltande bil träffade joggare (Falu Kuriren 19/5 -2011)
Published with Blogger-droid v1.6.8
söndag 15 maj 2011
Vår dag!
Idag är det inte vilken dag som helst, för utom att jag har namnsdag så firar även jag och Olle 10 år just idag. 10 ÅR - ett decennium!
Här får ni en liten inblick i hur våra tio år tillsammans har sett ut:
2001: Februari -Åkte vi på klassresa och sen dess har vi i stort sätt setts varje dag.
15 maj- Blev vårt officiella "tillsammans" datum.
2004: Tog vi studenten
2005: Oktober - Flyttad vi till vårt första gemensamma boende.
November - Fick vi vår första katt Isa
2006: Juli - Hämtade vi hem vår första hund Fairfax Pep Talk "Tezz"
Oktober - Förlovade vi oss.
2007: Åkte vi på vår första utlandsresa
2008: Juli - Köpte vi hus
Augusti - Föddes vår underbara dotter Isabelle
2009: Fick vi vår andra katt Milla
2010: Oktober - Föddes vår andra underbara dotter Lovisa
Det är våra 10 år, herregud 10 år det är galet!!!!
Här får ni en liten inblick i hur våra tio år tillsammans har sett ut:
2001: Februari -Åkte vi på klassresa och sen dess har vi i stort sätt setts varje dag.
15 maj- Blev vårt officiella "tillsammans" datum.
2004: Tog vi studenten
2005: Oktober - Flyttad vi till vårt första gemensamma boende.
November - Fick vi vår första katt Isa
2006: Juli - Hämtade vi hem vår första hund Fairfax Pep Talk "Tezz"
Oktober - Förlovade vi oss.
2007: Åkte vi på vår första utlandsresa
2008: Juli - Köpte vi hus
Augusti - Föddes vår underbara dotter Isabelle
2009: Fick vi vår andra katt Milla
2010: Oktober - Föddes vår andra underbara dotter Lovisa
Det är våra 10 år, herregud 10 år det är galet!!!!
lördag 14 maj 2011
Till Gunvor
Published with Blogger-droid v1.6.8
fredag 13 maj 2011
onsdag 11 maj 2011
?
Jag är så trött idag,finns en liten liten energilåga där inne.Skulle vilja vara ute och greja i trägården,men det är lönlöst eftersom Lovisa helt plötsligt från en dag till en annan bestämt sig för att vara en missnöjd och gnällig bebis istället för den nöjda och glada hon hittills varit i ca 7 månader.Men det kan ju inte gå som på räls jämnt...eller?
Published with Blogger-droid v1.6.8
tisdag 10 maj 2011
Fixardag
Published with Blogger-droid v1.6.8
måndag 9 maj 2011
En helg med blandad kompott
Vi började helgen med att titta när Rättviks gymnasium släppte ut sina kossor. Kul grej, men jag är lite besviken på att det var för lite action i korna. Trodde att som skulle vara helt galna men dom bara lunkade på ut i hagen.
Sen blev det en sväng på Rättviks marknad, men det blev inte mycket köpt. Strumpor till Isabelle och en kaninballong. Det var inte så lätt då vår äldre dam mest ville titta på allt hon såg och hon var inte på ett strålande humör precis.
Lördagen avslutades med grillat i massor- gissa om det var gott!!
Söndagen började vi med en tur till Borlänge där vi skulle hämta ett blocketfynd (visar det senare) och till Byggmax för att köpa färg och träolja.
Ni vet sånna där dagar då allt bara flyter på och livet känns helt underbart? En sån dag med raka motsatsen hade vi igår-allt gick fel! Efter maten blev vi tvungna att åka och köpa lacknaft till penslarna vi målat med, så vi åkte och skulle köpa det och handla lite åt barnens farmor. När vi är på väg hem händer det som fasen var droppen på den dagen. Olle svänger och vi hör hur en burk skrapar i bakluckan och det kommer stark lukt. När jag öppnar bakluckan ser jag att träoljebruken är TOM, tre liter träolja har vält ut i bakluckan. Givetvis har den inte hamnat på gummimattan utan under den. Fy sjutton inte nog med det så väl hemma och vi försöker torka olja så gott det går kommer jag på att vi aldrig köpte någon lacknaft. Stackars Olle fick sätta sig i en stinkande bil och åka till ok.
Avslutar med en blid på en av våra godingar som blev utsläppt på grönbete en stund igår.
Sen blev det en sväng på Rättviks marknad, men det blev inte mycket köpt. Strumpor till Isabelle och en kaninballong. Det var inte så lätt då vår äldre dam mest ville titta på allt hon såg och hon var inte på ett strålande humör precis.Lördagen avslutades med grillat i massor- gissa om det var gott!!Söndagen började vi med en tur till Borlänge där vi skulle hämta ett blocketfynd (visar det senare) och till Byggmax för att köpa färg och träolja.
Ni vet sånna där dagar då allt bara flyter på och livet känns helt underbart? En sån dag med raka motsatsen hade vi igår-allt gick fel! Efter maten blev vi tvungna att åka och köpa lacknaft till penslarna vi målat med, så vi åkte och skulle köpa det och handla lite åt barnens farmor. När vi är på väg hem händer det som fasen var droppen på den dagen. Olle svänger och vi hör hur en burk skrapar i bakluckan och det kommer stark lukt. När jag öppnar bakluckan ser jag att träoljebruken är TOM, tre liter träolja har vält ut i bakluckan. Givetvis har den inte hamnat på gummimattan utan under den. Fy sjutton inte nog med det så väl hemma och vi försöker torka olja så gott det går kommer jag på att vi aldrig köpte någon lacknaft. Stackars Olle fick sätta sig i en stinkande bil och åka till ok.
Avslutar med en blid på en av våra godingar som blev utsläppt på grönbete en stund igår.
onsdag 4 maj 2011
SUCK!
Är det någon mer än vi som ställt sig frågan varför i hela fridens namn det finns en vårdcentral på denna ort när man aldrig är välkommen dit?
Jag är så djävulusiskt trött på att man alltid blir illa bemött när man ringer dit för att man är sjuk.
Ja jag kämpar på med min bihåleinflammation, det gör skitont i hela ansiktet. Gör ondare på en sida och jag har en migränliknande huvudvärk varje dag och det har nu hållt i sig i en vecka. Jag har tagit både kortisonnässpray och ätit sinova forte i en vecka, ingen förbättring.
Jag har ringt vårdcentralen två gånger sen i torsdags men ingen hjälp får man. Hur är det egentligen får man penicillin om man har bihåleinflammation eller inte? Dom jag har pratat med som haft det har då fått penicillin, någon som är insatt i det här? HJÄLP jag står inte ut en dag till...snart!
Jag är så djävulusiskt trött på att man alltid blir illa bemött när man ringer dit för att man är sjuk.
Ja jag kämpar på med min bihåleinflammation, det gör skitont i hela ansiktet. Gör ondare på en sida och jag har en migränliknande huvudvärk varje dag och det har nu hållt i sig i en vecka. Jag har tagit både kortisonnässpray och ätit sinova forte i en vecka, ingen förbättring.
Jag har ringt vårdcentralen två gånger sen i torsdags men ingen hjälp får man. Hur är det egentligen får man penicillin om man har bihåleinflammation eller inte? Dom jag har pratat med som haft det har då fått penicillin, någon som är insatt i det här? HJÄLP jag står inte ut en dag till...snart!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
