Jättetack för gratulationerna!!!
Nu har vi varit hemma ett par timmar och vår yngsta familjemedlem har hunnit blivit ett dygn gammal.
Dags för sängen och nu återstår det att se hur natten blir.
So long...
lördag 16 oktober 2010
Hemma
Nu har vi varit hemma ett par timmar och vår yngsta familjemedlem har hunnit blivit ett dygn gammal.
Dags för sängen och nu återstår det att se hur natten blir.
So long...
Äntligen!
Published with Blogger-droid v1.6.3
torsdag 14 oktober 2010
Dagvild!
Jag har gått hela dagen och trott att det varit måndag idag, ganska så skönt att upptäcka att det är fredag imorgon istället för tisdag. Anledningen till min förvirring är ju ganska enkel. Olle har varit hemma och vabbat ett par dagar, så för mig var det som måndag idag när både han och Isabelle var på jobb och dagis.
Imorgon är det den beräknade dagen för denna envisa bebis att komma. Men för mig känns det som om den har vuxit fast där inne och aldrig någonsin kommer att komma ut. Vi får väl se hur den tänker göra, jag verkar iallafall inte ha något att säga till om.
So long...
Imorgon är det den beräknade dagen för denna envisa bebis att komma. Men för mig känns det som om den har vuxit fast där inne och aldrig någonsin kommer att komma ut. Vi får väl se hur den tänker göra, jag verkar iallafall inte ha något att säga till om.
So long...
onsdag 13 oktober 2010
Min 25-årsdag!!
Ja då har man klarat av ännu en födelsedag och helst vill man inte bli påmind om vilka siffror som nu mer är ens ålder.
Det som nästan är det bästa av allt är att bebisen inte ville komma ut idag, den behöver inte dela sin födelsedag med sin gamla morsa. Många tycker att det hade varit en fin present men inte jag. Jag vill att den ska få ha sin egen födelsedag och få all uppmärksamhet själv.
Men imorse slog det mig att om bebisen hade kommit idag hade alla glömt hur mycket jag fyller och koncentrerat sig på den nyfödda och om 25år koncentrerar dom sig på vad "bebisen" fyller och glömmer bort vad jag fyller då. Är ni med?Ganska så smart, men nu är jag glad att den höll sig inne iallafall.
Från mina älsklingar
Från mamma och pappa
Det som nästan är det bästa av allt är att bebisen inte ville komma ut idag, den behöver inte dela sin födelsedag med sin gamla morsa. Många tycker att det hade varit en fin present men inte jag. Jag vill att den ska få ha sin egen födelsedag och få all uppmärksamhet själv.
Men imorse slog det mig att om bebisen hade kommit idag hade alla glömt hur mycket jag fyller och koncentrerat sig på den nyfödda och om 25år koncentrerar dom sig på vad "bebisen" fyller och glömmer bort vad jag fyller då. Är ni med?Ganska så smart, men nu är jag glad att den höll sig inne iallafall.
Lite bilder på de underbara presenter jag fått, jag är helnöjd!!
Alla presenter på bilderna är från mamma och pappa.
Alla presenter på bilderna är från mamma och pappa.
Från mina älsklingarFrån svärmor
Från mamma och pappaVill tacka alla igen för dom fina presenterna (även dom som inte är med på bild såklart) och blommor jag fått!!
Annelie och Victor, tack för lotten jag vann faktiskt på den!
Nu hoppas jag på ett par timmars god sömn och sen att bebisen vill ut imorgon.
So long...
söndag 10 oktober 2010
0:12
Published with Blogger-droid v1.6.2
fredag 8 oktober 2010
Jag undrar...
...vad som kommer komma först bebisen eller snön.
Just nu känns det som om jag blivit kroniskt gravid och kommer att känna mig som ett hängbukssvin i resten av mitt liv. Är det inte ganska konstigt egentligen att jag känner så nu, men ikväll kanske denna känsla och mage är ett minne blått. Eller imorgon eller nästa dag eller att det till och med i skrivandes stund kunde ha varit bara ett minne. Facinerande och väldigt irriterande, att visa saker kan man inte styra över.
Det är så mycket som jag längtar efter att kunna göra igen:
* Sova på mage
* Gå i trappor utan att slå i magen
* Böja mig ner om det så är för att plocka leksaker
* Krama Bellis så där nära som är omöjligt med en ständigt utlöst airbag
* Kunna bära henne
* Kunna sträcka mig över ett bord utan att magen hakar i
* Ta en promenad med hunden
Ja jag skulle kunna fortsätta men det blir så tråkigt för er, men självklart så längtar jag mest efter att få se och hålla i den envisa hyresgästen som vägrar komma ut!
So long...
Just nu känns det som om jag blivit kroniskt gravid och kommer att känna mig som ett hängbukssvin i resten av mitt liv. Är det inte ganska konstigt egentligen att jag känner så nu, men ikväll kanske denna känsla och mage är ett minne blått. Eller imorgon eller nästa dag eller att det till och med i skrivandes stund kunde ha varit bara ett minne. Facinerande och väldigt irriterande, att visa saker kan man inte styra över.
Det är så mycket som jag längtar efter att kunna göra igen:
* Sova på mage
* Gå i trappor utan att slå i magen
* Böja mig ner om det så är för att plocka leksaker
* Krama Bellis så där nära som är omöjligt med en ständigt utlöst airbag
* Kunna bära henne
* Kunna sträcka mig över ett bord utan att magen hakar i
* Ta en promenad med hunden
Ja jag skulle kunna fortsätta men det blir så tråkigt för er, men självklart så längtar jag mest efter att få se och hålla i den envisa hyresgästen som vägrar komma ut!
So long...
lördag 2 oktober 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
