Premiär

Gårdagen var en smärre katastrof med olyckor och annat, idag har dagen flutit på lite bättre iallafall.

Igår eftermiddag skulle Bellis få sin andra dos av svinvaccinet och när vi satt och väntade på BVC så satt hon på en lite stol och tittade i en tidning. Jag tittade ner en sekund på lappen som skulle fyllas i och bara hör en smäll som inte var av denna värld. Jag fattade inte först att det var Isabelle utan trodde det var något annat barn, men när jag tittade på stolen så var den ju tom. Smällen lät så fruktansvärd, det lät som om hela huvudet gick sönder och jag vågade knappt titta på henne. Jag trodde att jag antingen skulle se blod överallt eller huvudet skulle vara uppsprucket och att jag skulle se hjärnan.

Isabelle har ramlat och gjort illa sig så många gånger, men aldrig har det varit med en sån kraft och hon har aldrig gråtit så mycket som hon gjorde då.
Hon panikskrek i minst 10 minuter och bara kastade napp och kossa som hon aldrig gjort förut.

Iochmed att hon aldrig slutade gråta/skrika så började jag få panik och höll på att börja gråta.
Det första jag sa när jag väl fick komma in för sprutan var att - hur vet jag att hon inte har fått hjärnskakning?
Till svar fick jag - I regel får dom inte hjärnskakning på så låg höjd.

I REGEL FÅR DOM INTE, vet ni hur fruktansvärt frustrerande det är att få ett sånt svar när man tror sitt barn slagit ihjäl sig?

Nog om det sprutan gick hyfsat men hon började gråta, vilket förvånar mig eftersom hon inte sa ett enda pip förra gången. Men det kanske blev för mycket med fallet innan också.
Inatt tyckte jag att hon var varm och mycket riktigt imorse hade hon nästan 39 graders feber. Eftersom jag också skulle jobba blev det enklast att Olle vabba, för honom behöver man ju inte jaga efter en vikarie tur nog.

Nu väntar vi på mamma och pappa med co, för här ska ätas årets första semlor! Ja ni läste rätt, vi fuskar med allt. Vem kan vänta till "semeldagen" när det finns ute redan nu?!

So long...