Konstaterat

Igår vart det konstaterat att jag verkligen är otursförföljd. Efter besöket på mvc skulle jag åka till mamma och pappa för att hämta Tezz som varit där ett par dagar.
Vad händer då? Jo bilen börjar låta och bete sig konstigt, men jag trodde jag hade kört på en gren som fastnat. När jag kommer fram går jag runt och tittar och möts av det här.

Kul, tur att pappa jobbar hemma och kunde hjälpa mig och byta till reservdäcket och framför allt att jag var så nära dom när det hände.

Stenen

Lyckas man att få in en sån här sten på en väg det knappt finns sten på så måste det bara vara otur. Jag är alltså otursförföljd, lika bra att konstatera det!

Tur i oturen att det var det sämsta däcket som vi ändå skulle bli tvugna att byta ut.

So long...