Published with Blogger-droid v1.6.3
söndag 31 oktober 2010
Söndag
fredag 29 oktober 2010
Det här med namn
Nu är hon en egen person kan man säga, Lovisa har fått sitt personnummer och i och med det så ska vi också fylla i vad hon ska heta. Den här gången känns det ganska så enkelt, med Isabelle var det pest att fylla i namn- iallafall efternamnet.
När vi satt och skulle fylla i dessa papper för lite drygt två år sedan var det enkelt att bestämma i vilken ordning Isabelle skulle ha sina namn. Men när vi kom till vilket efternamn hon skulle ha var det allt annat än enkelt. Jag till och med grät, på riktigt!
Att ge henne båda våra efternamn var helt uteslutet eftersom hon har ett så pass långt förnamn och vi båda har långa efternamn. Tanken på att hon skulle ha Olles efternamn fick mig att känna det som om jag gett bort min dotter. Men jag fick ge mig och hon fick ta Olles efternamn.
Den här gången känns det inte lika illa, det är ju nästan självklart att Lovisa kommer att ha samma efternamn som Isabelle och Olle.
Det här med vad vi heter har Isabelle verkligen förstått, kan man kalla detta mobbing kanske(även fast det är sanningen)?!Så här säger hon: "Isabelle Lundsöm, pappa Lundsöm, bebis Lundsöm, INTE mamma Lundsöm" Det är väldigt noga att påpeka just att mamma INTE heter Lundsöm!
So long...
När vi satt och skulle fylla i dessa papper för lite drygt två år sedan var det enkelt att bestämma i vilken ordning Isabelle skulle ha sina namn. Men när vi kom till vilket efternamn hon skulle ha var det allt annat än enkelt. Jag till och med grät, på riktigt!
Att ge henne båda våra efternamn var helt uteslutet eftersom hon har ett så pass långt förnamn och vi båda har långa efternamn. Tanken på att hon skulle ha Olles efternamn fick mig att känna det som om jag gett bort min dotter. Men jag fick ge mig och hon fick ta Olles efternamn.
Den här gången känns det inte lika illa, det är ju nästan självklart att Lovisa kommer att ha samma efternamn som Isabelle och Olle.
Det här med vad vi heter har Isabelle verkligen förstått, kan man kalla detta mobbing kanske(även fast det är sanningen)?!Så här säger hon: "Isabelle Lundsöm, pappa Lundsöm, bebis Lundsöm, INTE mamma Lundsöm" Det är väldigt noga att påpeka just att mamma INTE heter Lundsöm!
So long...
onsdag 27 oktober 2010
KAOS!
Under dom här tolv dagarna som vi har varit fyra i familjen så har man fått smaka på ett och annat. Dels hur underbart det är att ha fler barn men också hur lite som behövs för att det ska bli kaotiskt.
En sån liten sak som att handla tillexempel. Igår efter vi varit ute och flaxat lite så skulle Olle springa in på en affär för att köpa pyttipanna, vi andra skulle sitta kvar. Isabelle satt som ett ljus i sin bilstol fram, Lovisa sov i babyskyddet brevid mig i baksätet allt var frid och fröjd. Men så fort Olle stängde bildörren börjar Isabelle sparka, skrika och gråta för att hon inte fick följa med in i affären. Lovisa vaknar och bestämmer sig för att skrika i kapp med syrran, där sitter jag och inser att det behövs väldigt lite för att det ska utbryta ett kaos. Bilen som stod parkerad brevid oss blev min räddning från detta kaos. Isabelle upptäcker att det sitter en pojke i bilen brevid och börjar prata med honom istället för att skrika och Lovisa somnar snällt om när jag ruskar lite på babyskyddet.
Det var inte många minuter som denna cirkus höll på, men när man satt mitt i det så kändes det som en evighet.
Jag bara undrar hur jag ska klara mig själv nästa vecka när Olle börjar jobba igen.
Hur klarar man en bebis som ska äta titt som tätt och en helvild tvååring på egen hand??
Det kan ju bli intressant, men det an också bli ett kaos utan desslike.
So long...
En sån liten sak som att handla tillexempel. Igår efter vi varit ute och flaxat lite så skulle Olle springa in på en affär för att köpa pyttipanna, vi andra skulle sitta kvar. Isabelle satt som ett ljus i sin bilstol fram, Lovisa sov i babyskyddet brevid mig i baksätet allt var frid och fröjd. Men så fort Olle stängde bildörren börjar Isabelle sparka, skrika och gråta för att hon inte fick följa med in i affären. Lovisa vaknar och bestämmer sig för att skrika i kapp med syrran, där sitter jag och inser att det behövs väldigt lite för att det ska utbryta ett kaos. Bilen som stod parkerad brevid oss blev min räddning från detta kaos. Isabelle upptäcker att det sitter en pojke i bilen brevid och börjar prata med honom istället för att skrika och Lovisa somnar snällt om när jag ruskar lite på babyskyddet.
Det var inte många minuter som denna cirkus höll på, men när man satt mitt i det så kändes det som en evighet.
Jag bara undrar hur jag ska klara mig själv nästa vecka när Olle börjar jobba igen.
Hur klarar man en bebis som ska äta titt som tätt och en helvild tvååring på egen hand??
Det kan ju bli intressant, men det an också bli ett kaos utan desslike.
So long...
söndag 24 oktober 2010
Presenter
Published with Blogger-droid v1.6.3
lördag 23 oktober 2010
Stanna tiden en stund!
Jag hinner inte riktigt med verkligheten just nu. Lilla Lovisa har hunnit blivit en vecka gammal, en hel vecka hur gick det till?
Hon är så snäll, äter och sover dag som natt. Förutom i natt!Vi hade en skrikande lite bebis enda till halv fyra imorse. Då somnade hon äntligen på min mage så jag fick sitta och sova med henne, inte bekvämt men ändå mysigt och skönt att hon somnade till slut. Man känner sig så hjälplös när dom har ont i magen och man inte kan göra annat än att bära runt dom.
Men hörrni, varför är det så usla tv-program på lördagkvällar? Det ena dåliga programmet avlöser det andra. Tråkigt,tur att jag har en liten godbit i knät att titta på och en helvild huligan att hela tiden se till att hon har armar och ben i behåll. Är alla tvååringar högt och lågt och överallt eller är det bara våran?
So long...
Hon är så snäll, äter och sover dag som natt. Förutom i natt!Vi hade en skrikande lite bebis enda till halv fyra imorse. Då somnade hon äntligen på min mage så jag fick sitta och sova med henne, inte bekvämt men ändå mysigt och skönt att hon somnade till slut. Man känner sig så hjälplös när dom har ont i magen och man inte kan göra annat än att bära runt dom.
Men hörrni, varför är det så usla tv-program på lördagkvällar? Det ena dåliga programmet avlöser det andra. Tråkigt,tur att jag har en liten godbit i knät att titta på och en helvild huligan att hela tiden se till att hon har armar och ben i behåll. Är alla tvååringar högt och lågt och överallt eller är det bara våran?
So long...
torsdag 21 oktober 2010
onsdag 20 oktober 2010
Väntar ni?
Varje dag har jag mellan 6-9 läsare,tack för att ni tittar in trots få inlägg.
Här är dagarna fyllda av amning,blöjbyten,mys och bara en massa tid att beundra vår nykomling.Isabelle vill bara pussa och krama sin lillasyster så ofta hon bara kan.Är en helt underbar syn att se dom. So long...
Här är dagarna fyllda av amning,blöjbyten,mys och bara en massa tid att beundra vår nykomling.Isabelle vill bara pussa och krama sin lillasyster så ofta hon bara kan.Är en helt underbar syn att se dom. So long...
Published with Blogger-droid v1.6.3
lördag 16 oktober 2010
Hemma
Jättetack för gratulationerna!!!
Nu har vi varit hemma ett par timmar och vår yngsta familjemedlem har hunnit blivit ett dygn gammal.
Dags för sängen och nu återstår det att se hur natten blir.
So long...
Äntligen!
Published with Blogger-droid v1.6.3
torsdag 14 oktober 2010
Dagvild!
Jag har gått hela dagen och trott att det varit måndag idag, ganska så skönt att upptäcka att det är fredag imorgon istället för tisdag. Anledningen till min förvirring är ju ganska enkel. Olle har varit hemma och vabbat ett par dagar, så för mig var det som måndag idag när både han och Isabelle var på jobb och dagis.
Imorgon är det den beräknade dagen för denna envisa bebis att komma. Men för mig känns det som om den har vuxit fast där inne och aldrig någonsin kommer att komma ut. Vi får väl se hur den tänker göra, jag verkar iallafall inte ha något att säga till om.
So long...
Imorgon är det den beräknade dagen för denna envisa bebis att komma. Men för mig känns det som om den har vuxit fast där inne och aldrig någonsin kommer att komma ut. Vi får väl se hur den tänker göra, jag verkar iallafall inte ha något att säga till om.
So long...
onsdag 13 oktober 2010
Min 25-årsdag!!
Ja då har man klarat av ännu en födelsedag och helst vill man inte bli påmind om vilka siffror som nu mer är ens ålder.
Det som nästan är det bästa av allt är att bebisen inte ville komma ut idag, den behöver inte dela sin födelsedag med sin gamla morsa. Många tycker att det hade varit en fin present men inte jag. Jag vill att den ska få ha sin egen födelsedag och få all uppmärksamhet själv.
Men imorse slog det mig att om bebisen hade kommit idag hade alla glömt hur mycket jag fyller och koncentrerat sig på den nyfödda och om 25år koncentrerar dom sig på vad "bebisen" fyller och glömmer bort vad jag fyller då. Är ni med?Ganska så smart, men nu är jag glad att den höll sig inne iallafall.
Från mina älsklingar
Från mamma och pappa
Det som nästan är det bästa av allt är att bebisen inte ville komma ut idag, den behöver inte dela sin födelsedag med sin gamla morsa. Många tycker att det hade varit en fin present men inte jag. Jag vill att den ska få ha sin egen födelsedag och få all uppmärksamhet själv.
Men imorse slog det mig att om bebisen hade kommit idag hade alla glömt hur mycket jag fyller och koncentrerat sig på den nyfödda och om 25år koncentrerar dom sig på vad "bebisen" fyller och glömmer bort vad jag fyller då. Är ni med?Ganska så smart, men nu är jag glad att den höll sig inne iallafall.
Lite bilder på de underbara presenter jag fått, jag är helnöjd!!
Alla presenter på bilderna är från mamma och pappa.
Alla presenter på bilderna är från mamma och pappa.
Från mina älsklingarFrån svärmor
Från mamma och pappaVill tacka alla igen för dom fina presenterna (även dom som inte är med på bild såklart) och blommor jag fått!!
Annelie och Victor, tack för lotten jag vann faktiskt på den!
Nu hoppas jag på ett par timmars god sömn och sen att bebisen vill ut imorgon.
So long...
söndag 10 oktober 2010
0:12
Published with Blogger-droid v1.6.2
fredag 8 oktober 2010
Jag undrar...
...vad som kommer komma först bebisen eller snön.
Just nu känns det som om jag blivit kroniskt gravid och kommer att känna mig som ett hängbukssvin i resten av mitt liv. Är det inte ganska konstigt egentligen att jag känner så nu, men ikväll kanske denna känsla och mage är ett minne blått. Eller imorgon eller nästa dag eller att det till och med i skrivandes stund kunde ha varit bara ett minne. Facinerande och väldigt irriterande, att visa saker kan man inte styra över.
Det är så mycket som jag längtar efter att kunna göra igen:
* Sova på mage
* Gå i trappor utan att slå i magen
* Böja mig ner om det så är för att plocka leksaker
* Krama Bellis så där nära som är omöjligt med en ständigt utlöst airbag
* Kunna bära henne
* Kunna sträcka mig över ett bord utan att magen hakar i
* Ta en promenad med hunden
Ja jag skulle kunna fortsätta men det blir så tråkigt för er, men självklart så längtar jag mest efter att få se och hålla i den envisa hyresgästen som vägrar komma ut!
So long...
Just nu känns det som om jag blivit kroniskt gravid och kommer att känna mig som ett hängbukssvin i resten av mitt liv. Är det inte ganska konstigt egentligen att jag känner så nu, men ikväll kanske denna känsla och mage är ett minne blått. Eller imorgon eller nästa dag eller att det till och med i skrivandes stund kunde ha varit bara ett minne. Facinerande och väldigt irriterande, att visa saker kan man inte styra över.
Det är så mycket som jag längtar efter att kunna göra igen:
* Sova på mage
* Gå i trappor utan att slå i magen
* Böja mig ner om det så är för att plocka leksaker
* Krama Bellis så där nära som är omöjligt med en ständigt utlöst airbag
* Kunna bära henne
* Kunna sträcka mig över ett bord utan att magen hakar i
* Ta en promenad med hunden
Ja jag skulle kunna fortsätta men det blir så tråkigt för er, men självklart så längtar jag mest efter att få se och hålla i den envisa hyresgästen som vägrar komma ut!
So long...
lördag 2 oktober 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
