fredag 29 oktober 2010

Det här med namn

Nu är hon en egen person kan man säga, Lovisa har fått sitt personnummer och i och med det så ska vi också fylla i vad hon ska heta. Den här gången känns det ganska så enkelt, med Isabelle var det pest att fylla i namn- iallafall efternamnet.

När vi satt och skulle fylla i dessa papper för lite drygt två år sedan var det enkelt att bestämma i vilken ordning Isabelle skulle ha sina namn. Men när vi kom till vilket efternamn hon skulle ha var det allt annat än enkelt. Jag till och med grät, på riktigt!
Att ge henne båda våra efternamn var helt uteslutet eftersom hon har ett så pass långt förnamn och vi båda har långa efternamn. Tanken på att hon skulle ha Olles efternamn fick mig att känna det som om jag gett bort min dotter. Men jag fick ge mig och hon fick ta Olles efternamn.

Den här gången känns det inte lika illa, det är ju nästan självklart att Lovisa kommer att ha samma efternamn som Isabelle och Olle.

Det här med vad vi heter har Isabelle verkligen förstått, kan man kalla detta mobbing kanske(även fast det är sanningen)?!Så här säger hon: "Isabelle Lundsöm, pappa Lundsöm, bebis Lundsöm, INTE mamma Lundsöm" Det är väldigt noga att påpeka just att mamma INTE heter Lundsöm!

So long...

3 kommentarer:

andreas sa...

ni får gifta er snart då :)

Syster / x2-moster sa...

Håller med föregående talare! Vi ser fram emot ett bröllop när tiden är inne för det! :) Kommer typ gråta av lycka då! Fast har man det bra tillsammans och inte känner behovet av att gifta sig, behöver man det självklart inte. Ni är ju ändå förlovade och har två underbara flickor, och det måste ju betyda något? Ni är så himla bra alla 4:a!
Om tiden kommer med giftemål, då står vi där och gråter!

Du ger inte bort dina barn, även om dom har hans efternamn. Dom är dina precis lika mycket! Ni verkar så lyckliga alla 4:a. Det är så himla kul att se.

Nu blev det långt. Men säg till om du behöver hjälp nästa vecka. För jag har ju som sagt lov. Så jag har som sagt väldigt mycket tid då! :)

Ha det toppen syrran! Vi ses och hörs! :)

Kraaamen!

Jess sa...

Det är inte mobbning det är en pik att det är dax att mamma heter lika!!!! ;)