Published with Blogger-droid v1.6.5
måndag 29 november 2010
En till Bellis kommentar
Jag ställer mig på vågen,tittar vad den står på,suckar och tittar på Olle.Isabelle som står mellan oss tittar på mig och säger "vad är det nu för gnäll då?" Tänk vad små öron kan snappa upp och att dom kan använda saker i så klockrena situationer. So long...
Bränt gummi och pruttlukt!
Innan vi ska åka och hämta Isabelle på dagis så står jag och byter blöja på Lovisa. Hon ligger där och ler och kurrar som en liten duva och ser så söt och oskyldig ut. Sen bränner hon av en brakare som inte ens en karl skulle kunnat klara av, där står jag i lukten av bränt gummi och Lovisa fortsätter helt oskyldigt att le som aldrig förr.
Vi sitter och äter middag när Isabelle helt plötsligt säger lite anklagande "det luktar prutt mamma" och så tittar hon på mig. "Gör det, sitter du och pruttar?" svarar jag "ja minsann" säger hon glatt tillbaka och avslutar med att säga "ursäkta sig".
Visst får man vara med om mycket roligt när man har barn?
So long...
Vi sitter och äter middag när Isabelle helt plötsligt säger lite anklagande "det luktar prutt mamma" och så tittar hon på mig. "Gör det, sitter du och pruttar?" svarar jag "ja minsann" säger hon glatt tillbaka och avslutar med att säga "ursäkta sig".
Visst får man vara med om mycket roligt när man har barn?
So long...
Helgen
Helgen försvann lika fort som den kom. Igår var vi till Falun för att fixa klart med kläder till dopet på lördag, det enda som fattas nu är några bättre skor till Isabelle.
Förövrigt har helgen varit väldigt givande, jag har hunnit med att få både mjölkstockning (igen bara fjärde gången på sex veckor) och öroninflammation - hurra!
Vid gårdagens matpaus fick Isabelle pannkaka med glass och sylt och det bästa av allt ett paraply. Det har blivit svårt att ta kort på den här damen. Antingen blundar hon med flit eller så gör hon som här, konstiga miner.
So long...
fredag 26 november 2010
Den här tvååringen
Published with Blogger-droid v1.6.5
onsdag 24 november 2010
MORR
Jag vet att jag är ganska så dålig på att göra inlägg sen den här lilla fröken anlände. Det skulle vara mer inspirerande att göra inlägg om man fick någon respons på dom.
Eftersom det är (om man enbart går på ip-adresserna som bara registreras en gång per dag) mellan 6-10 läsare per dag så är det ju folk som läser, men varför kan ni inte lämna en kommentar??
Läser ni för att enbart hålla er uppdaterade om vårt liv eller för att det är nåt att läsa?? Vad tycker ni egentligen, är det dags att lägga ner bloggen?
Hur som helst har jag nu lagt till rutor nere vid kommentarfältet där ni kan klicka i vad ni tycker, om det är för jobbigt för att skriva ett par ord!
Ni som brukar lämna kommentarer behöver inte ta åt er!!
So long...
Eftersom det är (om man enbart går på ip-adresserna som bara registreras en gång per dag) mellan 6-10 läsare per dag så är det ju folk som läser, men varför kan ni inte lämna en kommentar??
Läser ni för att enbart hålla er uppdaterade om vårt liv eller för att det är nåt att läsa?? Vad tycker ni egentligen, är det dags att lägga ner bloggen?
Hur som helst har jag nu lagt till rutor nere vid kommentarfältet där ni kan klicka i vad ni tycker, om det är för jobbigt för att skriva ett par ord!
Ni som brukar lämna kommentarer behöver inte ta åt er!!
So long...
Lite läskigt är det
Lilla ugglan har blivit förkyld, iallafall snorig. Det snurvlas, bubblar och låter i hennes lilla näsa. Det är lite läskigt faktiskt, hon är ju så liten. Hade detta varit för två år sedan när Bellis var liten så hade jag inte vågat vara ensam med henne. Hade jag inte kunnat hålla Olle hemma tills det hade gått över hade jag suttit hemma hos pappa varje dag.
Det känns ganska skönt att man inte är lika larvig och hispig som med första barnet, även om jag tycker att det är ganska så läskigt. Men lite snor har väl ingen dött av eller??
So long...
Det känns ganska skönt att man inte är lika larvig och hispig som med första barnet, även om jag tycker att det är ganska så läskigt. Men lite snor har väl ingen dött av eller??
So long...
måndag 22 november 2010
Planering
Vi är i fullgång att planera inför Lovisas dop som blir den andra advent. Mycket att tänka på och mycket att välja mellan och har man beslutsångest som jag kan man vela och ändra sig hur många gånger som helst.
Har ni tänkt på hur mycket man ändras när man blir förälder?
Innan vi fick barn så tyckte iallafall jag att dom som döpte alla sin barn på samma bokstav eller liknande saker hade dålig fantasi. Men vad händer?? Jo vår första katt (som olyckligtvis vart påkörd) fick namnet Isa, sen kom vår först födda dotter ISAbelle och vår andra dotter LovISA. Vi har helt snöat in oss på just ISA, men inte för att fantasin har varit dålig utan för att vi gillat namnen som av en slump(?) innehållit just isa.
Nu ska Lovisa döpas andra advent,varför? Jo för vi tycker att det är lite kul att första barnet är döpt första advent och andra barnet andra advent.
Nu ska jag och lilla ugglan åka och möta upp mormor för vidare färd mot borlänge. Isabelle har varit supersnorig hela helgen, men var lite bättre idag så hon kunde gå till dagis. Vilken lycka det var för henne! Tyvärr går det ögoninflammation på hennes avdelning, vi håller tummarna att hon ska klara sig ifrån den. Vore just snyggt om hon fick det lagom till dopet.
So long...
Har ni tänkt på hur mycket man ändras när man blir förälder?
Innan vi fick barn så tyckte iallafall jag att dom som döpte alla sin barn på samma bokstav eller liknande saker hade dålig fantasi. Men vad händer?? Jo vår första katt (som olyckligtvis vart påkörd) fick namnet Isa, sen kom vår först födda dotter ISAbelle och vår andra dotter LovISA. Vi har helt snöat in oss på just ISA, men inte för att fantasin har varit dålig utan för att vi gillat namnen som av en slump(?) innehållit just isa.
Nu ska Lovisa döpas andra advent,varför? Jo för vi tycker att det är lite kul att första barnet är döpt första advent och andra barnet andra advent.
Nu ska jag och lilla ugglan åka och möta upp mormor för vidare färd mot borlänge. Isabelle har varit supersnorig hela helgen, men var lite bättre idag så hon kunde gå till dagis. Vilken lycka det var för henne! Tyvärr går det ögoninflammation på hennes avdelning, vi håller tummarna att hon ska klara sig ifrån den. Vore just snyggt om hon fick det lagom till dopet.
So long...
tisdag 16 november 2010
En blivande Picasso?
Published with Blogger-droid v1.6.5
fredag 12 november 2010
Tänk...
Published with Blogger-droid v1.6.5
Egen tid
Published with Blogger-droid v1.6.5
torsdag 11 november 2010
måndag 8 november 2010
En paus
Första dagen ensam med två barn,har hitills gått över förväntan.Dessvärre har Bellis feber.Nu ligger den stora tjejen och sover i sin säng och snorar och rosslar. Den lilla tjejen i vagnen och snusar och låter som en liten duva emellanåt.Så nu passar jag också på att vila,detta kan vara lugnet före stormen!So long...
Published with Blogger-droid v1.6.3
lördag 6 november 2010
Här kommer den!
Jag fick en undran om jag inte kunde berätta lite om förlossningen, jag har inte missat den jag har bara inte hunnit. Men bättre sent än aldrig, så här kommer den.
Fredag den 15 oktober vaknade jag någongång mellan 04-05 och kände som ett sendrag i magen. Eftersom jag hade haft förvärkar ganska länge så var det inget jag tänkte mer på. När jag sen vid 8 skulle gå upp och klä på Isabelle för att åka till dagis så kändes det fortfarande som sendrag och då vart jag lite mer fundersam. Velade lite om jag skulle ringa Olle och be honom lämna henne på dagis eller åka själv, blev att jag åkte själv för jag trodde att det som alla andra gånger skulle gå över. Jag åkte hem och åt frukost och la mig i soffan, sendraget kom oftare och kändes lite mer. Började klocka och när det var 7 minuter mellan "sendragen" så ringde jag Olle och frågade vad jag skulle göra. Vid det här laget var jag fortfarande inte säker på om det verkligen var riktiga värkar.
Olle kom hem,vi ringde förlossningen och åkte.
12.30 checkade vi in och fick ett rum (nr 8). Kom in en barnmorska och tog lite uppgifter och berättade att dom precis skulle göra ett personalbyte, så det skulle bli en annan som var med vid förlossningen. När hon kom in nästa gång frågade hon om det gick bra om vi fick en barnmorskestudent med oss och vi tyckte att det inte gjorde något.
Efter ett tag så kom bmstudenten in och hälsade och berättade vad hon skulle göra osv.
Det sattes nål, togs ett blodprov och så satte dom på dom där banden så man kan se och höra bebisens hjärtljud och se värkarna.
Sen sattes det igång med undersökning, vilket blev dubbelt upp eftersom bmstudenten också skulle få en chans att lära sig.
Jag måste verkligen rekommendera att om ni får möjlighet att ha en "lärling" med så ha det, rackarns så mycket jag lärde mig. Men det kan ju bero på att jag är så nyfiken också, jag var nog lika intresserad som studenten.
Dessvärre så var det inte lika kul att själva "öppningen" gick segt och på ca 5 timmar hade jag bara öppnat mig 3cm(var öppen ca 3cm vid första undersökningen). Vi fick ta ett break och åka ner på stan eller gå och äta, men vi vankade i en korridor istället någon timme. Tillbaka upp till rummet och en undersökning, någon cm till men inte mer.
Nu hade jag börjat att ge upp att bebisen överhuvudtaget skulle komma ut. Bm och bmstudenten gick ut, efter tre minuter kommer dom in igen och säger "jaha här ska det födas barn innan vi går hem". Dom har gått in i fel rum var min första reaktion. "Vi har diskuterat med vår doktor hur läget är, att det inte händer så mycket. Så nu tar vi hål på hinnorna".
"Ta hål på hinnorna, men då kommer den ju ut"sa jag. Dom skrattade och frågade om jag ångrade mig.
Dom tog hål på hinnorna och värkarna som jag knappt kände av blev genast mycket starkare. Blev frågade om jag inte ångrat mig om bedövning, dom sa att man fick ångra sig och att lite lustgas kan man ju iallafall ta. Men nix ingen bedövning, jag gick med på att pröva TENS (sånna där plattor som ger stötar). Men vilket skit, blev bara irriterad på dom.
En och en halv timme tog det från det att dom tog hål på hinnorna till vår lilla Lovisa kom ut.
Hon föddes 21.06 vilket är helt overkligt och jäkligt häftigt eftersom Isabelle är född 09.06!
Ja så gick det till i en lite kortare verison!
So long...
Fredag den 15 oktober vaknade jag någongång mellan 04-05 och kände som ett sendrag i magen. Eftersom jag hade haft förvärkar ganska länge så var det inget jag tänkte mer på. När jag sen vid 8 skulle gå upp och klä på Isabelle för att åka till dagis så kändes det fortfarande som sendrag och då vart jag lite mer fundersam. Velade lite om jag skulle ringa Olle och be honom lämna henne på dagis eller åka själv, blev att jag åkte själv för jag trodde att det som alla andra gånger skulle gå över. Jag åkte hem och åt frukost och la mig i soffan, sendraget kom oftare och kändes lite mer. Började klocka och när det var 7 minuter mellan "sendragen" så ringde jag Olle och frågade vad jag skulle göra. Vid det här laget var jag fortfarande inte säker på om det verkligen var riktiga värkar.
Olle kom hem,vi ringde förlossningen och åkte.
12.30 checkade vi in och fick ett rum (nr 8). Kom in en barnmorska och tog lite uppgifter och berättade att dom precis skulle göra ett personalbyte, så det skulle bli en annan som var med vid förlossningen. När hon kom in nästa gång frågade hon om det gick bra om vi fick en barnmorskestudent med oss och vi tyckte att det inte gjorde något.
Efter ett tag så kom bmstudenten in och hälsade och berättade vad hon skulle göra osv.
Det sattes nål, togs ett blodprov och så satte dom på dom där banden så man kan se och höra bebisens hjärtljud och se värkarna.
Sen sattes det igång med undersökning, vilket blev dubbelt upp eftersom bmstudenten också skulle få en chans att lära sig.
Jag måste verkligen rekommendera att om ni får möjlighet att ha en "lärling" med så ha det, rackarns så mycket jag lärde mig. Men det kan ju bero på att jag är så nyfiken också, jag var nog lika intresserad som studenten.
Dessvärre så var det inte lika kul att själva "öppningen" gick segt och på ca 5 timmar hade jag bara öppnat mig 3cm(var öppen ca 3cm vid första undersökningen). Vi fick ta ett break och åka ner på stan eller gå och äta, men vi vankade i en korridor istället någon timme. Tillbaka upp till rummet och en undersökning, någon cm till men inte mer.
Nu hade jag börjat att ge upp att bebisen överhuvudtaget skulle komma ut. Bm och bmstudenten gick ut, efter tre minuter kommer dom in igen och säger "jaha här ska det födas barn innan vi går hem". Dom har gått in i fel rum var min första reaktion. "Vi har diskuterat med vår doktor hur läget är, att det inte händer så mycket. Så nu tar vi hål på hinnorna".
"Ta hål på hinnorna, men då kommer den ju ut"sa jag. Dom skrattade och frågade om jag ångrade mig.
Dom tog hål på hinnorna och värkarna som jag knappt kände av blev genast mycket starkare. Blev frågade om jag inte ångrat mig om bedövning, dom sa att man fick ångra sig och att lite lustgas kan man ju iallafall ta. Men nix ingen bedövning, jag gick med på att pröva TENS (sånna där plattor som ger stötar). Men vilket skit, blev bara irriterad på dom.
En och en halv timme tog det från det att dom tog hål på hinnorna till vår lilla Lovisa kom ut.
Hon föddes 21.06 vilket är helt overkligt och jäkligt häftigt eftersom Isabelle är född 09.06!
Ja så gick det till i en lite kortare verison!
So long...
En vecka
Oj det är nästan en vecka sen jag gjorde ett inlägg, fy skäms på mig. Jag måste verkligen bli bättre på att göra inlägg.
Tänk att våran lilla bebis redan hunnit bli tre hela veckor, det har gått med en väldig fart. Men sen har vi ju den här vildingen att försöka handskas med och bara det är ett heltidsjobb. Hur orkar dom testa en hela tiden, från det dom slår upp ögonen till dom stänger igen dom på kvällen?
Jag vet inte hur många gånger den senaste veckan som jag tänkt att vi är ett fall för Supernanny. Lider ni brist på bra underhållning så är ni välkomna att komma och titta på vår cirkus.
Idag har vi hunnit inviga syskonvagnen och tänt ljus på ett par gravar på kyrkogården. Nu måste jag hinna läsa ikapp lite bloggar innan lilla ugglan vaknar och ska ha mat!
So long...
Tänk att våran lilla bebis redan hunnit bli tre hela veckor, det har gått med en väldig fart. Men sen har vi ju den här vildingen att försöka handskas med och bara det är ett heltidsjobb. Hur orkar dom testa en hela tiden, från det dom slår upp ögonen till dom stänger igen dom på kvällen?
Jag vet inte hur många gånger den senaste veckan som jag tänkt att vi är ett fall för Supernanny. Lider ni brist på bra underhållning så är ni välkomna att komma och titta på vår cirkus.
Idag har vi hunnit inviga syskonvagnen och tänt ljus på ett par gravar på kyrkogården. Nu måste jag hinna läsa ikapp lite bloggar innan lilla ugglan vaknar och ska ha mat!
So long...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
