Här kommer den!

Jag fick en undran om jag inte kunde berätta lite om förlossningen, jag har inte missat den jag har bara inte hunnit. Men bättre sent än aldrig, så här kommer den.

Fredag den 15 oktober vaknade jag någongång mellan 04-05 och kände som ett sendrag i magen. Eftersom jag hade haft förvärkar ganska länge så var det inget jag tänkte mer på. När jag sen vid 8 skulle gå upp och klä på Isabelle för att åka till dagis så kändes det fortfarande som sendrag och då vart jag lite mer fundersam. Velade lite om jag skulle ringa Olle och be honom lämna henne på dagis eller åka själv, blev att jag åkte själv för jag trodde att det som alla andra gånger skulle gå över. Jag åkte hem och åt frukost och la mig i soffan, sendraget kom oftare och kändes lite mer. Började klocka och när det var 7 minuter mellan "sendragen" så ringde jag Olle och frågade vad jag skulle göra. Vid det här laget var jag fortfarande inte säker på om det verkligen var riktiga värkar.
Olle kom hem,vi ringde förlossningen och åkte.

12.30 checkade vi in och fick ett rum (nr 8). Kom in en barnmorska och tog lite uppgifter och berättade att dom precis skulle göra ett personalbyte, så det skulle bli en annan som var med vid förlossningen. När hon kom in nästa gång frågade hon om det gick bra om vi fick en barnmorskestudent med oss och vi tyckte att det inte gjorde något.
Efter ett tag så kom bmstudenten in och hälsade och berättade vad hon skulle göra osv.
Det sattes nål, togs ett blodprov och så satte dom på dom där banden så man kan se och höra bebisens hjärtljud och se värkarna.

Sen sattes det igång med undersökning, vilket blev dubbelt upp eftersom bmstudenten också skulle få en chans att lära sig.
Jag måste verkligen rekommendera att om ni får möjlighet att ha en "lärling" med så ha det, rackarns så mycket jag lärde mig. Men det kan ju bero på att jag är så nyfiken också, jag var nog lika intresserad som studenten.
Dessvärre så var det inte lika kul att själva "öppningen" gick segt och på ca 5 timmar hade jag bara öppnat mig 3cm(var öppen ca 3cm vid första undersökningen). Vi fick ta ett break och åka ner på stan eller gå och äta, men vi vankade i en korridor istället någon timme. Tillbaka upp till rummet och en undersökning, någon cm till men inte mer.

Nu hade jag börjat att ge upp att bebisen överhuvudtaget skulle komma ut. Bm och bmstudenten gick ut, efter tre minuter kommer dom in igen och säger "jaha här ska det födas barn innan vi går hem". Dom har gått in i fel rum var min första reaktion. "Vi har diskuterat med vår doktor hur läget är, att det inte händer så mycket. Så nu tar vi hål på hinnorna".
"Ta hål på hinnorna, men då kommer den ju ut"sa jag. Dom skrattade och frågade om jag ångrade mig.

Dom tog hål på hinnorna och värkarna som jag knappt kände av blev genast mycket starkare. Blev frågade om jag inte ångrat mig om bedövning, dom sa att man fick ångra sig och att lite lustgas kan man ju iallafall ta. Men nix ingen bedövning, jag gick med på att pröva TENS (sånna där plattor som ger stötar). Men vilket skit, blev bara irriterad på dom.

En och en halv timme tog det från det att dom tog hål på hinnorna till vår lilla Lovisa kom ut.
Hon föddes 21.06 vilket är helt overkligt och jäkligt häftigt eftersom Isabelle är född 09.06!

Ja så gick det till i en lite kortare verison!
So long...