Farväl

Igår ägde begravning rum för vår älskade morfar och jag är så nöjd med hur vi hade ordnat. Det var så fint och givetvis var det så sorgset och känslosamt också. Hur mycket man än försöker förneka det som hänt så blir det så definitivt och verkligt när man är på begravningen.

Prästen sa att för morfar är det bara ett ögonblick till vi ses igen för dit han kommit är man inte bunden av timmar och dagar som vi är här på jorden. Väldigt fint sagt, men det får mig att undra hur långt egentligen ett ögonblick är när man lämnat jorden. Det måste ju vara en evighet och sover man inte där upp?

Ja jag ska inte trött ut er med mina konstiga funderingar, jag måste ju också uppleva det sen och då får jag svaret. Förhoppningsvis är det många många år dit och först ska jag njuta av livet här på jorden med mina underbara barn och Olle! Som på sätt och vis är morfars förtjänst att jag har.