Nu på kvällskvisten så var Isabelle på katten lite för mycket.Jaga,drog i svansen och gav lite tjuvnyp. Det är inte så ofta det händer, men ska ju givetvis inte förekomma alls.
Så jag tog henne och satte henne framför mig och pratade med henne. Det är faktiskt svårare än man tror.
Jag: Nej Isabelle det där är absolut förbjudet!
I: Mmm...
Jag: Är man dum mot Milla så vill inte hon bo hos med oss.
I: Nej då flyttar hon till Elias (grannen) och leker med hans katt och får medicin.
Vad tror ni händer efter att hon sagt det? Ja, jag börjar att skratta så klart. Jäkla skit!
Fasen måste hon lägga allt på minnet? Hoppas hon får behålla det minnet även i tonåren. Varför ska det vara så svårt att hålla sig ifrån att skratta i en "allvarlig" situation när hon säger nåt sånt tillbaka?Jag försökte verkligen att hålla mig.
Vart har hon fått det ifrån då?Jo Milla "flyttade" till grannen i någon vecka när hon löpte. Så vi sa att hon var hos grannen och lekte med deras katter(kastrerade hankatter), vad säger man annars till en 2åring som undrar var katten håller hus. Nu får hon p-piller (medicin) så hon håller sig hemma. Så hon har ju så rätt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men lilla skruttan! :) Hon är då för rolig hon! Men vilket minne den flickan har, det är ju över det normala känns det som ibland, fast det är ju såklart en jätte bra egenskap! Man får sig då ett litet skratt när man läser dessa konversationerna! Riktigt roligt. Härliga små liv !! :)
Jo när vi var på 2 1/2 årskontrollen så sa vr bvc-sköterska att det är väldigt ovanligt att dom är så framåt och kan prata så mycket och bra. Hon sa att man kan jämföra henne med en 4 1/2 åring. Så det tycker jag är ett bra betyg!
hi hi hi smart tjej! Men visst är det svårt att hålla sig för skratt!
Skicka en kommentar