22 December

Det är två dagar kvar till julafton och årets sorligaste dag.
Idag 22 December är det ett år sedan morfar somnade in och lämnade oss i en obeskrivlig saknad.
Dagen som jag aldrig trodde skulle komma, kom och det blev ett faktum att tiderna förändras och vi blir äldre.
Fast jag ska föreställa vuxen kan jag ändå inte låta bli att tänka och känna mig snuvad på någt som betyt så mycket för mig sedan den dagen jag föddes. Hur kunde han lämna mig och hur kunde någon ta honom ifrån mig?
Jag skulle göra vad som helst för att få hålla hans hand och få höra hans röst.
Det gör så ont att veta att inget av det går.

Morfar.......älskade morfar!