Nästan framme...

...vid målet!

Nu är lite mer än halva vardagsrummet färdigt, vilken skillnad det blev. Men jag måste säga att jag var väldigt skeptisk till fondväggen som Olle satte upp (självklart var jag med på noterna men jag hade förväntat mig ett annat material) men nu tycker jag att det blev riktigt bra!

Så här vart det bakom tv:n, den så kallade fondväggen:

Eftersom vi har så bråttom med allting så hann jag inte ta någon "före" bild, men innan hade vi en beige/brun vävtapet, inte snyggt.

So long...

Nyfiken!

Jag kan ju bara se på kommentarer exakt vilka som är inne och läser min blogg, om man lämnar en kommentar vill säga. Jag kan också se på ett ungefär genom min besöksräknare, den registrerar ip-adressen och talar om vart någonstans den som är inne på min blogg bor. Mer än så vet jag inte och eftersom jag är en väldigt nyfiken person, så kommer jag att lägga upp lite små undersökningar då och då för att få veta lite mer. Så nu finns en undersökning ute, klicka gärna i den!
Kom ihåg att kommentarer är väldigt uppskattade!

So long...

The cake!

Nu har jag bakat en kaka som jag ska ha med mig till jobbet imorgon. Jag tycker att personal som jobbar helg behöver uppskattning. Jag kommer säkert inte att kunna hålla det i praktiken,men i teorin hade jag tänkt baka och ta med varje helg jag jobbar. Vad tror ni uppskattat eller inte?

So long...

Gröna fingrar!

Till jul köpte vi två stycken amaryllis och dom har varit två riktiga praktexempel. Som ni ser är dom fortfarande såå fina!

Jag har aldrig någonsin haft gröna fingrar så jag kan inte ta på mig äran för det här, jag kan tillochmed ta dö på kaktusar.

So long...

Premiär

Gårdagen var en smärre katastrof med olyckor och annat, idag har dagen flutit på lite bättre iallafall.

Igår eftermiddag skulle Bellis få sin andra dos av svinvaccinet och när vi satt och väntade på BVC så satt hon på en lite stol och tittade i en tidning. Jag tittade ner en sekund på lappen som skulle fyllas i och bara hör en smäll som inte var av denna värld. Jag fattade inte först att det var Isabelle utan trodde det var något annat barn, men när jag tittade på stolen så var den ju tom. Smällen lät så fruktansvärd, det lät som om hela huvudet gick sönder och jag vågade knappt titta på henne. Jag trodde att jag antingen skulle se blod överallt eller huvudet skulle vara uppsprucket och att jag skulle se hjärnan.

Isabelle har ramlat och gjort illa sig så många gånger, men aldrig har det varit med en sån kraft och hon har aldrig gråtit så mycket som hon gjorde då.
Hon panikskrek i minst 10 minuter och bara kastade napp och kossa som hon aldrig gjort förut.

Iochmed att hon aldrig slutade gråta/skrika så började jag få panik och höll på att börja gråta.
Det första jag sa när jag väl fick komma in för sprutan var att - hur vet jag att hon inte har fått hjärnskakning?
Till svar fick jag - I regel får dom inte hjärnskakning på så låg höjd.

I REGEL FÅR DOM INTE, vet ni hur fruktansvärt frustrerande det är att få ett sånt svar när man tror sitt barn slagit ihjäl sig?

Nog om det sprutan gick hyfsat men hon började gråta, vilket förvånar mig eftersom hon inte sa ett enda pip förra gången. Men det kanske blev för mycket med fallet innan också.
Inatt tyckte jag att hon var varm och mycket riktigt imorse hade hon nästan 39 graders feber. Eftersom jag också skulle jobba blev det enklast att Olle vabba, för honom behöver man ju inte jaga efter en vikarie tur nog.

Nu väntar vi på mamma och pappa med co, för här ska ätas årets första semlor! Ja ni läste rätt, vi fuskar med allt. Vem kan vänta till "semeldagen" när det finns ute redan nu?!

So long...

Ruttet

Det här dagen har varit usel enda sen eftermiddagen, så nu tänker jag gå och lägga mig!

So long...

Aldrig någon ro

I det här huset är det aldrig någon ro, vi hittar på saker och börjar fortare än vi hunnit blinka. Innan jul var det ju som ni vet sovrummet som fick sig ett lyft ,nu har vi hållt oss lugna i typ två veckor. Idag frågade jag vad vi skulle hitta på och Olle sa vi börjar i vardagsrummet. På mindre än en minut var vi i fullgång med att ta ner gardiner (som jag satte upp i fredags = onödigt), ta bort skruvar, lister och socklar.

Så nu på eftermiddagen har vi kånkat möbler så halva rummet är fritt. Den är gången känns det faktiskt lite jobbigt, det är ju det rummet vi tillbringar mest tid i (och som är varmast).
Men det kommer gå ganska så fort och det kommer bli kanonfint!

Nu tror ni kanske att det var det jag menade i ett av dom förra inläggen, då jag sa att vi hade kläckt en idé som vi inte skulle tala om förens det var färdigt. Men det är något helt annat, det här med vardagsrummet var bara nåt "vi" (Olle) kom på idag.

Ja det är så här vi är, galna och impulsiva!

So long...