Stanna tiden en stund!

Jag hinner inte riktigt med verkligheten just nu. Lilla Lovisa har hunnit blivit en vecka gammal, en hel vecka hur gick det till?
Hon är så snäll, äter och sover dag som natt. Förutom i natt!Vi hade en skrikande lite bebis enda till halv fyra imorse. Då somnade hon äntligen på min mage så jag fick sitta och sova med henne, inte bekvämt men ändå mysigt och skönt att hon somnade till slut. Man känner sig så hjälplös när dom har ont i magen och man inte kan göra annat än att bära runt dom.

Men hörrni, varför är det så usla tv-program på lördagkvällar? Det ena dåliga programmet avlöser det andra. Tråkigt,tur att jag har en liten godbit i knät att titta på och en helvild huligan att hela tiden se till att hon har armar och ben i behåll. Är alla tvååringar högt och lågt och överallt eller är det bara våran?

So long...