En efterlängtad dag!

Ja idag är det första dagen på inskolningen på dagis. Känner mig lite utanför som inte får följa med och se vad hon tycker om det,hur det ser ut, rutiner osv. Jag får snällt sitta här hemma och vänta på en rappport.

Jag hoppas att märklapparna jag beställt kommer idag så jag kan märka resten av kläderna. Vissa har bara fått en tillfällig märkning i väntan på lapparna.
Har ni inte redan sett dom så kolla in dom här märklapparna!

När dom kommer hem fortsätter vi med vårt projekt. Vi har tre etapper att göra och vi är nu på etapp nummer två. Ska bli så kul att se det färdiga resultatet och det kommer bli kanonbra!

So long...

Jippie

Nu är det äntligen påkopplat och klart med både vatten och avlopp.Det är bara fixet inne kvar nu innan vi kan använda det.So long...

Published with Blogger-droid v1.5.3.1

Ordförråd

Jag tänker inte skriva att jag undrar var ens barn får sitt ordförråd ifrån, för det vet vi ju alla innerstinne fast vi ogärna vill erkänna det.

När vi satt och åt lunch idag så pratade vi om hur vi ska göra med det väldiga buskage som växer utanför ytterdörren. Det var säkert väldigt välplanerat och snyggt från början, men nu x antal år senare, ser det bara vildvuxet och bedrövligt ut. Olle säger då till Isabelle "tänk Bellis vilken bra pulkabacke det skulle bli om man tog bort buskarna". Isabelle är kvick och svarar "Jaaa, fy fan".

När hon säger det och skrynklar näsan så där sött som bara hon gör och sedan börjar skratta kan man inte hålla sig för skratt. Jag höll på att sätta vattenmelonen i halsen när jag försökte att inte skratta och fick lov att gå ifrån bordet.

Hur gör/gjorde ni, kan ni hålla er för skratt när barnen säger sånna saker i så klockrena sammanhang?
Det är en annan sak om dom bara går runt och säger det, sånna gånger är det ju inte ens kul ,men i det här fallet passade det ju in i sammanhanget Sen blir man ju så förvånad när det hoppar grodor ur munnen på dom så där plötsligt.

So long...

Vecka 32

31+0 och det känns som om målet närmar sig med jättekliv. Jag känner mig sprickfärdig.Andra tycker att magen är liten,men jag tycker den är fullt tillräcklig. So long...

Published with Blogger-droid v1.5.2

Isabelles tvåårsdag!

Igår fyllde vårt lilla charmtroll två år!!Vart tar alla dagar som blir till år vägen?

Så gårdagen var minst sagt hektiskt, med kalasande,bakning,tårttillverkning och paketöppning. Med en hemskt elak bacill i kroppen så kan det allra minsta verkligen bli påfrestande, men att ställa in min lilla älsklings firande finns och fanns inte på världskartan.

Paket öppning på morgonen

Klart födelsedagsbarnet ska vara med och baka

Moa och Jessica kom på lite kalas

The cake

Jag blev inte riktigt nöjd med resultatet, men hur ofta blir det som på bilden? Inte alls ofta och det hade jag inte räknat med men bättre än så här tycker jag att jag hade kunnat. Tur att hon fyller år en gång om året och att vi snart får en till födelsedag. Här ska bakas tårtor i alla dess färger och former. Jag längtar redan!!! Men jag vill inte ha den här elaka förkylning vid deras födelsedagar något mer, tack!

So long...

Festligt

Igår kväll var jag på mitt första bröllop, det var spännande och verkligen jättefint. God mat och trevligt och jag blev beroende av det som serverades till efterrätt, vaknade till och med i natt och kände att en sån bakelse måste jag bara ha. Den var så otroligt god! En sån vill jag ha på mitt (ja drömma kan man ju få göra) bröllop, fast i tårtform. Och på tal om tårta - Annelie, kommer du ihåg att du lovat att stå för tårtan på vårt bröllop(som sagt drömma kan man ju få göra)??

Gårdagen hade varit ännu bättre om jag hade varit pigg, när jag för en gångsskull kände mig hyfsat pigg och i form vad händer då? Jo då får man feber och megaont i hela kroppen. Så dagen har jag tillbringat i sängen och i soffan inlindad i täcke som en mumie.

So long...

Jodå vi lever!

Tiden går så otroligt fort och man hinner inte ens hälften av det som man skulle vilja hinna. Men i mitt fall så är det inte tiden som är boven utan kroppen som hindrar mig. På något sätt har vi hunnit göra en hel del saker iallafall.

Vi har hunnit haft ett väldigt efterlängtat besök av en av dom jag känt längst. Vi har gått i samma klass ettan till trean, sen flyttade hon till USA och kom tillbaka höstterminen i åttan. Vi hann då gå en termin tillsammans igen, sen var det vi som flyttade hit. På något underligt sätt har jag dom senaste gångerna lyckats vara gravid när hon ska komma och hälsa på. Förra gången bestämde sig Isabelle för att komma ut just när hon skulle komma så vi fick ställa in.

Tusen tack Linda för att du kom och hälsade på oss. Hoppas det blir snart igen, saknar dig!

Isabelle tycker att det är tråkigt att ingen orkar sitta och läsa igenom hela boklådan nu när Linda åkt. Så hon läser för djuren!

Bellis ben har börjat läka fint och vi kan nu lägga om det själva. Det övre såret är så pass fint så det inte behöver läggas om alls, bara lite kvar på den undre.

Idag blir det en lugn dag (om jag nu kan ta det lugnare än jag redan gör) så jag orkar gå på bröllop ikväll!

So long...