Jodå vi lever!

Tiden går så otroligt fort och man hinner inte ens hälften av det som man skulle vilja hinna. Men i mitt fall så är det inte tiden som är boven utan kroppen som hindrar mig. På något sätt har vi hunnit göra en hel del saker iallafall.

Vi har hunnit haft ett väldigt efterlängtat besök av en av dom jag känt längst. Vi har gått i samma klass ettan till trean, sen flyttade hon till USA och kom tillbaka höstterminen i åttan. Vi hann då gå en termin tillsammans igen, sen var det vi som flyttade hit. På något underligt sätt har jag dom senaste gångerna lyckats vara gravid när hon ska komma och hälsa på. Förra gången bestämde sig Isabelle för att komma ut just när hon skulle komma så vi fick ställa in.

Tusen tack Linda för att du kom och hälsade på oss. Hoppas det blir snart igen, saknar dig!

Isabelle tycker att det är tråkigt att ingen orkar sitta och läsa igenom hela boklådan nu när Linda åkt. Så hon läser för djuren!

Bellis ben har börjat läka fint och vi kan nu lägga om det själva. Det övre såret är så pass fint så det inte behöver läggas om alls, bara lite kvar på den undre.

Idag blir det en lugn dag (om jag nu kan ta det lugnare än jag redan gör) så jag orkar gå på bröllop ikväll!

So long...