lördag 31 juli 2010

Fortsättning...

Som sagt igår var det dags för en omläggning igen av Isabelles ben och så här ser det ut nu. Lite dålig bild för på bilden ser såren torra ut men det är dom inte. Men det är på bättringsväg iallafall, vilket är jätteskönt. Som vanligt sa hon inte ett pip under omläggningen, jag måste säga att jag är stolt som en tupp över henne!Det enda som hon brydde sig om var att fråga "nu vovve?" och titta på distriktan. Förra gången fick hon ett klistermärke med Pluto och det vill hon ju absolut inte gå miste om. Tyvärr var disneymärkena slut men hon lyckades charma till sig två andra märken och var lika nöjd med det!



Dusch:

Första gången vi var till distriktan så frågade jag om hon kunde duscha om man trädde över en plastpåse och tejpade runt, javisst det ska gå bra sa den vi hade då. Vi provade aldrig. Förra gången frågade jag igen om det gick bra att trä över en plastpåse och tejpa och fick till svar "duscha nej det går inte, måste hon duscha då?, det fanns inga duschar för i tiden och det finns andra sätt att hålla sig ren på. Blöta handdukar tex". Kan säga att det inte var samma distrikta som första gången.

På måndag har det gått två veckor utan att Isabelle har duschat och hon frågar varje dag om hon får bada i badkaret. Det är omöjligt att hålla en tvååring ren utan att duscha. Så vi trädde på en plastpåse och tejpade, Bellisen duschade och när vi sen ska ta av påsen är hela omläggningen så blöt så det bara rinner om hela benet...oops! Där fick vi för att trotsade den andra distriktan, men gissa om vi hade en nöjd Isabelle som äntligen fått duscha.

Imorgon är det bara att åka till apoteket och köpa omläggningsmaterial så det ser ut som när vi gick i från vårdcentralen igår.Men det är det helt klart värt, för hon vart så glad att hon äntligen fick plaska i badkaret.

So long...

Fullt upp!

Igår packade vi ut oss i bilen och skulle åka iväg på loppis men på något vis hamnade vi i nusnäs, till Bellis stora glädje. "Mycket saker, mycket saker, många totton" bubblade det ur henne hela tiden, hon visste inte vart hon skulle titta eller börja riva någonstans.

Det syns vem som bestämmer i det här huset va?!

Sen var det bara att skynda hem, för att åka in till mvc en snabbis och sen till distriktan för att lägga om Bellis ben.
Som Olle sa "Vi har ju mer tider och möten att passa nu på semestern än i vanliga fall".
So long...

Bilder

Här kommer lite bilder från vår semester!



Första regninga dagen så blev det Ullared och så här såg vår vagn ut. Kortet är dessvärre taget ett tag innan vi skulle betala så ni får lägga på ett lager till. Dagen efter var vi tillbaka för att byta en overall vi köpt till Isabelle som var på tok för stor. Vi byte overallen och kom ut med en lika rågad vagn dag två...oops!

Skagen
En av dagarna så åkte vi över till Danmark och åkte upp till Skagen.

Våran lilla resturangfia... det är äppeljuice och inte öl i hennes glas.

Vet egentligen inte vad som är så intressant med denna bild, det bevisar bara ännu mer att Olle är lite arbetsskadad som mest går runt och tittar på hur hus och tak är konstruerade.
Sen vart det ju stranden och bad såklart, men sånna bilder har jag ju redan lagt upp!
So long...

tisdag 27 juli 2010

Om jag bara kunde...

...få leva om tisdagen för exakt en vecka sedan. Då skulle jag välja en annan mat än grillat och då hade Isabelles ben aldrig sett ut som ett ben på en mumie.

Vi var till distriktan för att få benet omlagt och förhoppningsvis få ett besked om att det såg bättre ut och att hon ev skulle få slippa plåster på den övre såret, men icke. När hon tog bort omläggningen som satt där så var det otroligt nära till tårarna, men jag försökte hålla dom borta för Isabelles skull. Vad sjutton har vi gjort med vår dotter? Hur kunde vi låta detta hända henne?
Såren såg värre ut och vi kommer att få åka dit och lägga om det, som distriktan sa "ja när det ser ut så här så ska man inte lägga över omläggningen på föräldrarna".

Jag har så otroligt dåligt samvete när jag ser hennes omplåstrade ben och det blir ännu värre när man har sett att såren inte blivit bättre. Jag skulle göra vad som helst för att få detta ogjort, men jag vet också att olyckor händer och det var ingens fel att det hände. Men vad hjälper det när det dåliga samvetet finns där och det skär i hjärtat av att veta att det har hänt. En liten liten tröst i allt det här är att Isabelle är en otroligt tuff tjej och verkar inte bry sig det minsta om benet och säger inte ett enda pip när vi varit och fått det omlagt.

So long...

Tack vännen!!

Idag fick jag ett samtal från en vän som var orolig över att något hänt oss. Ni vet en sån där känsla man bara kan få ibland och bara måste ringa eller åka till personen ifråga och kolla så att allt är bra.
Ett sånt samtal som från början är ett orosmoment för den som har känslan, är så värmande för den som får det (förutsatt att allt är bra så klart).

Det är så värmande att höra att någon bryr sig så mycket!

Tack för att du finns...du vet vem du är ;)

So long...

söndag 25 juli 2010

Varför...

....i hela världen skulle vi åka hem till detta regn och rusk och köldhål, när vi hade det så varmt och skönt med mesta dels sol?!

Här har det varit runt 11 grader hela dagen och det är i slutet av juli, vad hände med den tropiska värmen? På semestern så var det mer än ljummet när man gick ut vid halv fem tiden på morgonen oavsett om det var klart eller mulet. Men här behöver man nästan jacka för att gå ut och ikväll eldar vi till och med i kakelugnen.




Ååå vad jag längtar tillbaka....!

So long...

Fyndat

Igår var vi på den första loppisrundan för i sommar och det var förhoppningsvis inte den sista.Redan på första stoppet hade vi bakluckan full.Allt på bilden (utom korgen) plus en trehjuling för endast 52kr.Isabelle har fullt upp med att baka.Hon fick ju ett kök i plast i julklapp som jag verkligen ångrar det var inte alls lika bra som gamla hedliga Micki spisen.Som Kjell (från Ullaredsprogramet) skulle sagt "Inget jävla plastaskit".Tog bilden åt fel håll, så ni får vrida på huvudena. So long...

Published with Blogger-droid v1.4.5