På förmiddagen hade vi regnväder,så vi passade på att ta en sväng in till Varberg.Vårt första besök gjorde vi apoteket och det har sen den stunden varit dagen och kvällenssamtalsämne.Så vad var det för speciellt med det då kan man ju undra.Jo vi stod och tittade på såromläggningsgrejer när det plötsligt dyker upp en svartklädfigur och nästan ställer sig framför mig.Jag tittar lite irriterat på personen och ser att den ser väldigt bekant ut.Jag fortsätter titta medan jag funderar på vem sjutton det är.När jag upptäcker att det är Tommy Körberg börjar jag titta efter vart Olle och mamma tog vägen.Dom har gått iväg en bit och står och skrattar åt mig,när jag ser det kan jag inte hålla mig och skyndar iväg för att inte börja skratta när jag står brevid honom.Dom säger att min minn var oslagbar och att det var synd att dom inte hade en filmkamera.Jag försvarar mig med att det hade varit fruktansvärt pinsamt om jag hade börjat skratta när han stod brevid och det var tur att jag inte trodde det var Olle som stod där för då kanske jag hade sagt "men vad fan ska vi ha då".So long...
torsdag 15 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hihihihihiih! Jag hade velat vara där!
Skicka en kommentar